Räven

" Mr M slog upp ögonen och drog handen över sin bula och sin sargade svål. Han tänkte tillbaka på föregående kväll då Marlene, som brukligt var under den här tiden på månaden, dängt en vinbutelj i huvudet på honom innan hon naken och skrikande hade stormat ut ur lägenheten för att aldrig mer komma tillbaka. Marlene var ju inte galen, det var liv i henne, tänkte Mr M. Han tyckte mycket om Marlene. Hon hade ett mycket vackert ansikte som inspirerade honom att göra gott Hon tycktes också väldigt road av Mr M:s tragik och undermåliga leverne, vilket gjorde det lätt för Mr M att umgås me henne. Men mest tyckte han om henne för hur hon med dyra krämer tog hand om sina läppar. Det kändes tryggt."