Sista lördagen
Ingen kunde tro att Räven, efter ett år av drickande och kedjerökning, skulle klara att springa milen mellan Stavern och Larvik. Inte ens Räven själv då han efter en blöt utekväll och efter att ha legat i en taxikö i en timme snörade sina svarta converse, knäppte de två knapparna på kavajen, satte hatten på huvudet och tog fart.
Strax efter Larvikskylten svänge han av till höger ner mot vattnet för att hämta andan och knyta skorna. Han la sig ner mot ett träd, men insåg efter ett misslyckat försök att resa sig, att benen inte skulle kunna bära honom den sista biten. Istället lade han hatten över ansiktet och vaggades till slut till sömns av vågornas dova rytm och havets löften om bättre tider.
Strax efter Larvikskylten svänge han av till höger ner mot vattnet för att hämta andan och knyta skorna. Han la sig ner mot ett träd, men insåg efter ett misslyckat försök att resa sig, att benen inte skulle kunna bära honom den sista biten. Istället lade han hatten över ansiktet och vaggades till slut till sömns av vågornas dova rytm och havets löften om bättre tider.
