Ur askan...
...in i en liten pärlprydd ask fylld med den mjukaste bomull och lätt parfymerad med en perfekt blandning av lavendel och syrèn.
Kanske inte riktigt, men det är iaf väldigt skönt att vara tillbaka på min ö. Ön är egentligen inte min, man kan säga att jag lånar den ett tag. Men likväl.
Hur som helst var ju tanken att jag inte skulle skriva nåt mer här när jag väl var tillbaka. Men så av en tillfällighet råkade jag surfa in på den idag och noterade då något för mig intressant. Jag upptäckte att alla inläggen jag själv tycker är bra får ungefär noll kommentarer medan de jag tycker är mindre bra får jättemånga.
Eftersom jag nu läser matte försökte jag givetvis att ränka ut varför det förhåller sig på det här sättet genom att ställa upp en ekvation där jag utgår ifrån att jag själv är en idiot och alla variabler består av smarta och sunda människor med ungefär lika värden. Den ekvationen var naturligtvis för mig väldigt enkel att räkna, men fantastiskt otillfredställande samtidigt som den faktiskt helt saknade en lösning. Jag försökte också med att utgå från mig själv som en storhet och byta ut variablerna mot negativa ental. Men efter att jag löst ut halva den ekvationen kände jag mig så ensam att jag var tvungen att sluta, vilket gjorde även den helt oanvändbar.
Svaret upptäckte jag nu istället i problemet.
