Lena
Lena behövde aldrig gå många kvarter från sitt hem innan en folkhop hade samlats kring henne för att peta henne med käppar, spotta henne och slå henne med påkar.
Men det hade inte alltid varit på det viset. När Lena var en ung flicka var hon mycket vacker. Hon hade långt silkeslent hår, en slank oförstörd kropp och det vackraste leendet den lilla byn någonsin skådat. Men puberteten hade spelat henne ett grymt spratt. Istället för att utveckla bröst hade en stor puckel växt ut på hennes rygg, hennes vänstra ben hade växt 12 centimeter längre än det högra och nästan alla hennes tänder hade nu fallit ur hennes mun. Dessutom hade en brand i hennes barndomshem tagit det mesta av hennes ansikte och det långa fina håret.
Allt detta gjorde det svårt för Lena att klara av vardagliga ting som att gå till affären eller hyra film. Att bara gå till brevlådan för att hämta sin tidning kunde ibland ta flera timmar och hon fick ofta blödande släpa sig tillbaka till huset där hon bodde.
På helgerna brukade byns ungdomar samlas utanför hennes fönster med brinnande facklor för att kasta stenar mot hennes hem. Men Lena var glad över de små sakerna. Hon uppskattade det vackra skenet från de brinnande facklorna och blev varm i kroppen av tanken på gemenskapen människorna där ute delade. Och Lena själv var inte helt ensam. Då hon inte längre kunde visa sig ute i dagsljus gick hon långa nattliga vandringar. På dessa vandringar stötte hon ofta på små skadade djur som hon tog med till sitt hem och sörjde för som vore det hennes egna barn. När djuren var friska och hela släppte hon alltid ut dem i det fria. Just nu hade Lena i sitt hem en kanin med bruten tass, två ekorrar med öroninflamation och en svan med ett brustet hjärta. Lena brukade ofta sitta och tala till sina djur. För dem berättade hon sina drömmar och önskningar. Hur hon fantiserade om världar i fjärran där människor var snälla och toleranta, om hur hon en dag skulle finna en skatt så dyrbar att hon kunde anställa landets bästa kirurger för att göra henne vacker igen och hur hon skulle hitta en prins att gifta sig med. Men djuren svarade aldrig, dem bara satt där och stirrade på Lena med sina tomma ögon.
En kväll vaknade Lena tidigare en vanligt. Det hade ännu inte blivit mörkt men Lena skulle ändå våga sitt ut genom byn. Och den här kvällen gick Lena en lång omväg för att inte bli upptäck så här i skymningen. Hon gick i diket av en smal gata i byns utkant. Hon hade kommit en bra bit när hon plötsligt snubblade och föll till marken. När hon sedan reste sig för att titta efter vad som hade orsakat henne detta krokben såg hon hur någonting blänkte till i kvällssolen. Hon satte sig på huk och började gräva. Hon kunde med sina fingrar känna att det låg något hårt där nere i jorden. I Lenas huvud började tankarna skena. Skatter, rikedom, skönhet., frihet...
Till slut låg föremålet helt blottat. Hon lyfte sakta upp det mot skyn. Det var en plåthjälm.
Hjälmen skulle förvisso inte skydda Lena mot slag och sparkar mot sin kropp. Den skulle inte heller skydda hennes trasiga hjärta mot hårda ord och onda blickar. Men den skulle väl skydda hennes huvud mot fula sår och bulor. Lena satte på sig hjälmen och log. Lena var glad för de små sakerna.
Ha en fin kväll ! : )
"Ha en fin kväll! :)" Vad fan är det för en kommentar!? Ha en skitkväll jävla kossa!
Vad händer räven? Jag sitter och laddar ner skitmusik åt en bekant och dricker corona med lime. Hade jag inte varit så fasligt ensam hade det varit som en liten fest. Jag håller på att tvätta lite samtidigt och upptäckte att belysningen i torktumlaren påminde om ljuset vid en solnedgång. Man kan bädda ner sig bland nytumlad tvätt och bara njuta av en solnedgång som aldrig slutar...
Här händer ingenting. Jag lever numera i en liten fantasivärld jag skapat åt mig själv inuti mitt huvud. Här är det fest varenda dag. Jag spelar fotboll och dricker vin. Igår red jag en vit häst på stranden.
Det glädjer mig att höra att du mår bra!
Men varför finns det brlysning inne i torktumlaren?
Nu är det cpvarmt här inne. I natt sover vi med kylskåpet öppet. Tur att vi inte har någon mat. Kram
Tänkvärt.
Jag börjar misstänka att du, Räven, lider av en sjukdom. Finns flera alternativ, men jag tycker att narkolepsi verkar passa oroväckande bra. Om så vore fallet skulle kanske eventuella frågetecken rätas ut, som varför du ligger på marken så ofta, till synes utan anledning. De säger ju att livet blir lättare när en diagnos blivit satt.
Narkolepsi, av grekiskans lepsis, gripande, anfall. Det är ett neurologiskt tillstånd med obetvinglig sömn som uppträder i korta anfall. Anfallen kan ibland uppträda i samband med att den drabbade kommer i naturlig affekt, till exempel skrattar, men i princip kan en narkoleptiker falla i sömn i vilken situation som helst. Vanligen - men inte alltid - är narkolepsi förenat med kataplexi, det vill säga att musklerna ofrivilligt ger vika, varvid den drabbade helt plötsligt kan ramla ihop. Med anledning av detta får narkoleptiker, precis som epileptiker, sällan inneha körkort eller arbeta med tunga maskiner.
Vem är så dum o tror att Räven skulle ha narkolepsi? Nej det tror inte jag! Att han lider av något är uppenbart, men inte av sömn.. Jag gillar när han försvinner in i sina tankars världar.
en sak bara..
Du räven. gillar det du skriver men har svårt för när en häst-o-vagn har digitala navigeringssystem. blandade tidsåldrar gör ont i magen.
Jag har tydligen förbisett det faktum att Narkolepsi även påverkar rävens förmåga att skriva. Men nu när du påpekar det tycker jag att man på flera ställen i hans texter kan förnimma hans plötsliga sömnattacker.
Och om du med dum menar ointelligent, tycker jag att du med ditt bättre vetande är väldigt taktlös och oförskämd när du ger en sådan kommentar.
Om du däremot med dum menar elak, så var inte det min intention.
Det var med välvilja och omtanke som jag ville hjälpa räven till ett bättre liv o leverne. Jag var under uppfattningen att bloggen handlade om levnadsteknik.
För din, och för alla andra läsares skull, ska jag i fortsättningen vara mer eftertänksam innan jag publicerar ett inlägg för att undvika missförstånd av det här slaget.
Jag ber från hjärtat om ursäkt för det plumpa inlägget, det ska inte hända igen.
Ironi
Ironi (grekiska είρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken skall även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det.
Ett vardagligt exempel på ironi är att säga "Vilket underbart väder!" när det spöregnar och man egentligen inte alls tycker om regnväder. Ett annat vardagligt exempel är följande replikväxling:
- Vi har gått i konkurs!
- Snyggt jobbat!
Ironins konst är svår och förutsätter att budskapet är uppenbart för båda parter. Kroppspråk och tonläge kan användas som komponenter, men ironi fungerar även i skriftlig form. Ett känt exempel är Jonathan Swifts "Ett anspråkslöst förslag".
I utökad bemärkelse kan man även tala om "ödets ironi", när något på ett slående sätt går emot vad man planerat. En olycklig händelse är dock inte i sig ironisk. Om en kommunalpolitiker drar ned på stadens renhållningsbudget och därefter halkar på ett bananskal, kan det ses som ironiskt. Att någon i allmänhet halkar på ett bananskal och slår sig är däremot inte ironiskt, utan bara en tragisk olycka.
En bitsk och nedvärderande form av ironi är sarkasm. Inom teatern kan en ironisk sidokommentar kallas för en avsidesreplik.
Ha en fin dag :).
Ursäkten godtas!
Men du borde underteckna med ditt namn. Att vara anonym är inte professionellt.
du skriver oxå .." ha en fin dag.." följt av en °smiley
I mina ögon är det
Kusligt likt första kommentaren till detta blogg inlägg. Tur att Räven själv tydligt visade vad han tyckte om det!
°smiley = figur som framställs av olika tangenttecken för att uttrycka ton- och känslolägen i meddelanden
Dina ögon borde läsa avsnittet ironi igen.
*ursäkten avslås .
Kan inte Matilda och Namnlöse (fränt sagan om ringennamn va) nakenslåss om saken och lägga bilderna på Matildas tävlingsblogg? Sen kan en jury (kanske jag) avgöra vem som har snyggast kropp.
du är sugen va aron? haha.. visst kör till!
Det här påminner mig om när mina föräldrar fortfarande var gifta, kan inte bara alla hålla sams!
Jo om jag inte skulle ha en sån stark hatkärlek till aron.. det är mest hat.. men jag gillar att irritera mig på honom.. han är så mjuk o dryg.. man vill liksom piska hans vita, lena stjärt tills den blir varm o rosa..
touchè
Jag bråkar inte. Jag är typ Räven när hans föräldrar bråkade. Ni kan inte se det men jag gråter och är rädd.
